30 augusti 2012

Dany


En nyligen målad akvarell.

Ibland finns det vissa serier, filmer och böcker som man känner är så fantastiska att man inte vet vart man ska ta vägen. Motivet ovan kommer från en bok/TV serie jag verkligen tycker mycket om. 

En historia jag nyligen fick höra på omvägar handlade om en kille som älskade filmen Broarna i Madison county. När hans vän berättade att han tyckte att den filmen var löjlig hade killen svarat, dödsallvarligt:

"Jag är ledsen att höra det för det betyder att vi kan fortsätta vara vänner på ytan men vi kommer aldrig kunna ha en djupare vänskapsrelation."

Jag tycker det är fruktansvärt komiskt sagt men jag kan också verkligen förstå honom. 
Just den känslan när någon inte känner någonting alls inför det man själv gråter till som ett barn. 
Då måste det ju finnas någon fundamental olikhet mellan oss?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar